Vem ska skämmas?

SIMON - TJUGO ÅR AV DAGLIG LÄNGTAN
Vi hade just avslutat årets sista samtalsmöte i Prostatabröderna och var på väg åt olika håll utanför lokalen på Kungsholmen, när en av de nya deltagarna, Simon, kom fram och undrade om jag hade tid för en fråga.
- Javisst, sa jag. Shoot!
Simon hade reagerat på min berättelse på mötet om hur jag bloggar på Lem och Liv om mitt projekt att återställa erektionen på naturlig väg efter prostataoperationen. Nu ville han berätta sin sorgliga erektions historia.
- Jag fick prostatan bortopererad för 20 år sedan. Ända sedan dess har jag saknat min erektion, varje dag. Alltså på riktigt; varenda dag i 20 år! Och denna längtan tycks aldrig gå över, kroppen vill bara inte ge upp. Men jag har inte lyckats återfå ståndet, och jag har prövat det mesta. Tabletter, erektionspump, naturmedel - det mesta jag hittat. Men inget har fungerat hittills.
Jag lyssnade på Simons berättelse under stigande sorg. Tog in hans utsatta och nästan bedjande blick och utstrålning, en kille som verkligen behövde hjälp med detta.
Tänkte på Folkhälsomyndighetens nya stora svenska sexundersökning från 2019 som iskallt i en enda mening bara konstaterar att 17% av svenska män har problem med ED, Erektil Dysfunktion. Och därmed lämnar ämnet därhän, totalt.
Inte ett ord om möjliga vägar tillbaka till ett fungerande sexliv för alla dessa män (nära 1 miljon!), inte ett ord om möjliga terapier, hjälpmedel, behandlingar eller om sjukvårdens eventuella ansvar för alla som får sin sexualitet kraschad vid cancerbehandling. Inte ett ord. Iskallt.
Så jag frågade:
- Har du testat tantramassage? Akupunktur eller andra mer njutningsbaserade, naturliga behandlingar? Eller kanske stötvågsbehandling?
- Nej, jag har inte haft råd. Men jag har haft lust, hela tiden, svarade Simon med ännu ledsnare blick.
- Ja, inte är det billigt, sa jag. Men det ska kunna fungera, enligt en rad proffs jag träffat under året. Och många sorters njutning är gratis, som onani, kroppsvård, nakenbad, nakenliv. Hur mycket av dina sexnerver räddades?
Och så grottade vi ner oss i hur många av våra erektionsnerver som egentligen blev avskurna vid operationen, hur många nervtrådar som kanske var räddade, vilka chanser vi kunde ha till återväxt.
- Jag skulle behöva någon att snacka mer om detta med, sa Simon till sist. Skulle du ha tid att ses?
- Absolut, svarade jag. Gärna.
Han fick adressen till min blogg Lem och Liv, mitt nummer och mitt Messenger. Och så gick vi åt varsitt håll, hemåt i Stockholmsnatten.
Jag kände mig glad att kanske kunna vara Simon till hjälp.
Hur Simon kände visste jag inte, men anade att det inte bara hade känts bra att berätta om detta känsliga och sorgliga för en helt främmande person. Kanske hade kvällen också väckt ångest hos honom, vad visste jag.
Och så gick dagarna. Jag som inte ens hade ett efternamn till Simon, än mindre ett nummer, kunde inte själv kontakta honom. Och kände att det ändå inte hade varit rätt att söka upp honom på ett så offensivt sätt. Han kanske medvetet inte hade lämnat namn och nummer till mig den där kvällen.
Nu har snart ett halvår gått och han har fortfarande inte ringt. Men hans berättelse lever kvar i mig mest varje vecka, och han har nästan blivit sinnebilden för alla hundratusentals svenska män som saknar sin vackra, stolta och underbara erektion, sitt stånd.
20 år av längtan, att det ens går att stå ut!
Vad gör det med en man, en samhällsvarelse, en partner, älskare, make, pappa? Borde inte myndigheter och forskare titta närmare på det? Är inte detta en medicinsk katastrof, nästan en miljon ledsna män? Hur påverkar det samhället? Partnerskap, familjer, socialt liv, livslust, kreativitet, arbetsliv - ja kanske t o m Sveriges BNP?
Ingen vet idag. Finns inte en siffra på vad ED gör med vårt samhälle.
Där har Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, sjukvården och forskarsamhället en jätteuppgift att lösa. En skuld att betala.
Men om den ens kommer att betalas kommer vet ingen. Det pågår ingen egentlig debatt om saken, inga insändare eller kampanjer för detta. Det finns den här bloggen och vissa spridda röster. Inte mycket mer. Och alltihop hålls tillbaka av den oerhörda skam som präglat ED sedan evigheter. En skam som nu måste få ett slut. Att döma av tusentals inlägg på sociala medier är skammen så mycket lägre i andra länder, bara det är så märkligt.
För mig kommer den ledsne Simon alltid att vara sinnebilden av den tyste, sorgsne ED-mannen. Så full av innerlig längtan och oförlöst kärlek, så full av sorg, skam och frågor. Jag hoppas han ska få bli den sista som går oförlöst i sin generation. Men då måste vi börja prata öppet om detta.
Nu.
(Simon är ett fingerat namn)
Välkomna gilla och dela detta, och posta mig - full diskretion utlovas.
Per Gulbrandsen - Lem och liv! Per Gulbrandsen - Lem och liv!

Skam. Det är vad tiotusentals svenska män känner för att de t ex efter sjukhusingrepp förlorat erektionen eller fått den kraftigt försämrad. Men här kommer den chockerande nyheten:
Enligt Mudhar Hasan, ledande kirurg på Danderyd som tog min prostata januari-19 har världens främste kirurg på en stor konferens nyligen medgivit det oerhörda:
- Vi vet inte var erektionsnervarna faktiskt går när vi skär. Vi borde veta, men vi vet inte.
Låt det sjunka in en stund.
10.000 svenska män får varje år beskedet: Prostatacancer. Livshotande. Var fjärde dör. Vår vanligaste cancerform.
(ja, cancer älskar reproduktionssystem. Utan sädesvätskans livgivande körtel prostatan, inga nya människor)
De flesta drabbade får försämrad, oftast kraschad erektion efter operation eller strålning. Men detta är alltså ingen självklarhet!
Världens främsta läkare vet alltså inte vet var de viktiga erektionsnerverna går och hur de ska skära, och därför blir de sällan sparade idag. Hur kan det få fortgå?
Så då är frågan: - Vilka ska skämmas här?
1.,Männen som helt ofrivilligt och utan att kunna påverka behandlingen blir av med sin älskade, livslustskapande erektion? Eller:
2. Sjukvården som inte satsar maximala resurser på att mäta upp var erektionsnerverna går, och lär sig spara dem vid cancerbehandlingar? (För det går!)
Ni vet säkert vad mitt svar är.
Men problemet stannar inte där.
Enligt Folkhälsomyndighetens stora nya undersökning av svenskt sexliv har 17% av svenska män erektil dysfunktion, ED. Dvs svåra problem med erektionen. Många är unga, ledsna.
17% är nästan 1 miljon män. 1 miljon!
Ändå kommenterar inte undersökningen detta vidare öht. Inte ett ord om lösningar, t ex att det finns alternativa läkningsmetoder. Myndigheterna visar absolut noll intresse för läkning av ED, trots att problemet sannolikt påverkar både samhällsekonomi och stora delar av befolkningens välmående på avgörande sätt.
- Så vem ska skämmas?
Ja inte vi ED-män i alla fall. Låt oss bli synliga istället. Låt oss prata om oss, vi är så många och vårt välmående är viktigt. Inte bara för oss själva, utan för våra nära och kära, våra kollegor, för hela samhället.
Och det finns bot.
Nu är det dags. Myndigheterna måste våga ta i detta orimligt skambelagda och laddade, där så många är drabbade. Se oss ED-män, bekräfta oss, ge oss råd och dåd, erkänn att det finns metoder att bota oss, ställ krav på sjukvård och forskning att finna ut var erektionsnerverna går så de kan sparas vid framtida behandlingar. Var inte så förtvivlat rädda för att detta handlar om sex, för sex är liv. Utan sex inga nya människor.
Gör nåt, och gör det nu!
Dela gärna. Posta mig gärna, absolut diskretion garanteras. Läs mer på min blogg @lemochliv
https://www.facebook.com/pg/lemochliv/about/


Tipsa gärna andra!
Per Gulbrandsen
@lemochliv på Facebook, där kan du läsa alla inlägg i bloggen

FRAMTIDSPLAN EFTER PANDEMIN - SALONG FÅGEL FENIX

Funderar på att starta massagesalongen Fågel Fenix, med ED som specialitet (Erektil Dysfunktion). Där skulle jag anställa ett par professionella tantra-massöser/terapeuter och tjata mig till ett remiss-avtal med landstinget om att vi ska få massera ED-män efter behandling mot prostatacancer. Borde även kunna berättiga till friskvårdsbidrag.
Jag tror salongen skulle kunna välta berg.

10.000 svenska män får beskedet prostatacancer varje år. De flesta förlorar erektionen vare sig de bestrålats eller opererats för detta, ett stånd som kan ta åratal att återfå, om alls. Detta djupa trauma lämnas vi ensamma med att åtgärda, trots sjukvårdens falska löften om sexologer och återställd sexhälsa. Och de syntetiska, dyra potensmediciner som erbjuds läker inte alls, även om många har glädje av de tillfälliga stånd som särskilt injektionslösningarna kan ge.
Så hur ska vi kunna läka och återfå vår livgivande erektion - på riktigt?

Tantramassagen är med sina flertusenåriga rötter både helt ljuvlig och laglig. Jag behandlas naken av professionella massöser/terapeuter och når under sessionerna tillstånd av absolut njutning och välbefinnande. Efteråt är jag mör och lycklig, och känner hur det pirrar och småhugger i underlivet när nervtrådarna vaknat och börjat arbeta för att återställa erektions-förmågan och hela mig. Alla kroppar som skadats kämpar själva för att bli friska, och alla med lite kroppsuppfattning kan känna tantrans läkande effekt efteråt. Detta fina önskar jag att alla opererade/bestrålade ED-män fick uppleva, även de som inte har råd. Därför min idé om ett remissförfarande.

För djupt där nere i buken, där prostatan var så duktig på att pumpa ur sig sädesvätska, finns de gamla erektionsnerverna kvar hos alla ED-män, de är bara lite tilltufsade och efter en operation delvis avklippta. Men de lever, sänder signaler och letar efter få kunna växa samman igen och göra det jobb de är skapta för. Njutning. Erektion. Orgasm. Jag kan intyga att massagen hjälper, även om erektion och orgasm inte är behandlingens mål, bara helande och njutning.

- Varför då Fågel Fenix som namn på min drömsalong?
Ja, därför att denna mytologiska fågel var så bra på att gång på gång resa sig ur eld och aska och flyga igen. På samma sätt som vi ED-män vill att våra kön åter ska resa sig ur strålningen och skadorna efter behandlingen.

I det italienska verket ”Devices et emblemes, anciennes et modernes” från 1697 har Fågel Fenix avbildats intill orden "Rinasce piu gloriosa". Det blir i översättning:
”Den reser sig åter, än mer fantastisk”.

Eller förresten, salongen kanske ska heta Fågel Penix!